Raksöm, satinsöm och fyllnad: de enda 3 stygnfamiljerna du behöver för att digitalisera (och brodera) nästan vad som helst

Grunden i alla motiv: de 3 viktigaste stygnfamiljerna

Har du någon gång tittat på en “wow-fil”—skuggning, struktur, mikrodetaIjer—och tänkt: “Det där kan jag aldrig digitalisera”? I praktiken byggs de flesta effekter i maskinbroderi av bara tre stygnfamiljer.

Maskinbroderi är inte magi; det är mekanik. Nålen går genom tyget och låser tråden med undertråden. För att få motiv som syr stabilt i hög hastighet behöver du förstå tre byggstenar:

• Raksöm (en linje; skelettet i motivet).
• Satinsöm (en zigzag-kolumn; kanter och tydlig text).
• Tatami / fyllnadssöm (strukturerad fyllnad; “golvet” som täcker större ytor).

När du vet hur varje stygn beter sig under verklig belastning—och vilka inställningar som faktiskt spelar roll—kan du bygga motiv som syr rent utan att skapa onödiga trådbrott, veck eller att tyget dras ur form i ramen.

Varför detta spelar roll även utanför programmet

Dina digitaliseringsval påverkar fysiken i maskinen: stygnantal, risk för att långa trådar fastnar, rynkor/drag, och hur hårt tyget belastas i broderiramen. Om du jobbar med inspänning för broderimaskin och ändå får förskjutningar eller “mystiska” glipor, är stygnmekaniken ofta den dolda orsaken. Dålig stygnläggning (pathing) kan göra att även en perfekt inspänning inte räcker för att hålla registreringen.

Programnotis (från kommentarerna)

Flera tittare frågade vilket program som syns i exemplen. Skaparen bekräftade att det är Embroidery Legacy Digitizing Software. Principerna kring stygnlängd, täthet och maskinens begränsningar gäller dock även i Wilcom, Hatch, Embrilliance och andra plattformar.

Raksöm: mer än bara konturer

Raksöm är den enklaste stygnfamiljen: du sätter punkter, programmet kopplar ihop dem och maskinen syr en sammanhängande linje. Tänk “rita med penna”, men där pennan lyfter och sätter ner med ett bestämt avstånd.

Steg för steg: skapa en raksöm (och styr den inställning som betyder mest)

Kärnaktivitet: Lägg punkter för en linje och justera Stygnlängd (Stitch Length).

1. Digitalisera linjen genom att klicka ut punkter längs din tänkta bana (i många program: vänsterklick för raka punkter, högerklick för kurvor).
2. Hitta Stygnlängd: Öppna Properties/Egenskaper.
3. Börja med en trygg standard: Sätt stygnlängden till 2,5 mm (det är värdet som visas i videon som utgångspunkt).
4. Se vad som händer när du glesar ut: Videon demonstrerar 6,7 mm för att göra effekten tydlig.
   • Visuell kontroll: Avståndet mellan “prickarna” (nålnedslag) blir tydligt större.
5. Undvik extremt korta stygn: I videon nämns 0,1 mm som ett extremexempel—använd inte det i normal kontur.
   • Varför? För korta stygn kan perforera tyget (som en perforeringsrad), vilket ökar risken för att tyget spricker eller att nålen får onödigt motstånd.

Checkpoints (på skärmen):

• Nålnedslagen ska vara jämnt fördelade.
• Kurvor ska se mjuka ut—snäva kurvor kräver kortare stygnlängd än raka sträckor.

Förväntat resultat:

• Vid 2,5–3,0 mm får du en ren linje för konturer, underlag och fina detaljer.
• Vid mycket glesa stygn (ofta >4 mm) fungerar raksöm mer som en grov fäst-/tråckelrad för att hålla material temporärt.

Raksömsstilar: enkel, dubbel och bean

Videon visar tre praktiska varianter som ändrar “vikten” i linjen:

• Enkel raksöm (Single Run): En passering. Tunn. Vanlig som underlag (det som ligger dolt).
• Dubbel raksöm (Double Run): Maskinen syr fram och går sedan tillbaka på exakt samma bana. Bra för att förstärka linjer eller för att “resa” i motivet utan att det syns för mycket.
• Bean Stitch (trippelpass): Ger ett kraftigare, handsytt uttryck via en “fram-bak-fram”-sekvens utan att du behöver rita om samma linje manuellt.

Förtydligande (från en tidsstämpel-kommentar): Kommentaren som pekar ut “6 7” syftar på demonstrationen av 6,7 mm stygnlängd. Det är främst för att du ska se skillnaden i programmet—använd inte 6,7 mm för detaljerade konturer, eftersom öglorna kan bli så långa att de lätt fastnar i t.ex. knappar eller smycken.

Där raksöm verkligen glänser i riktiga motiv

Exemplen i videon visar att raksöm inte bara är “transportstygn” mellan objekt:

• Redwork: Planerad för att sy kontinuerligt med få hopp och trim. Här används ofta dubbel raksöm för den klassiska, tydliga linjen.
• Abstrakta skiss-effekter: Flera färger av raksöm lagras för ett konstnärligt uttryck med låg stygnmängd.
• Textur (eld/kaos): Korta, “stökiga” raksömmar placerade för att simulera intensitet utan att bygga tjocklek som en fyllnad gör.

Produktionsnotis: Raksöms-tunga motiv (som redwork) är ofta effektiva i produktion eftersom de har lågt stygnantal och går snabbt att köra.

Praktisk maskinkänsla: raksöm låser inte tyget

Raksöm “vandrar” över ytan och låser inte ner tyget på samma sätt som en fyllnad. På mjuka eller stretchiga plagg kan ett motiv som nästan bara består av raksöm lättare deformeras om materialet rör sig i broderiramen.

• Åtgärd: Matcha stabilisering efter material. Om konturen inte möter startpunkten som den ska är det ofta ett tecken på att tyget har rört sig i ramen.

Satinsöm: regler för täthet och bredd

Satinsöm är en zigzag som går från ena sidan av en kolumn till den andra och ger en slät, blank, “bandlik” yta. Den är fantastisk för kanter och text—men också en av de stygn som snabbast avslöjar fel i stabilisering och inställningar.

Steg för steg: bygg en satinkolumn som syr rent

Kärnaktivitet: Definiera kolumnens “räls” (bredd) och ställ in täthet (Density) för täckning.

1. Skapa kolumnen: Använd Classic Satin och lägg punkter för sida A och motpunkter för sida B (räls-tänk).
2. Kontrollera vinkel/ljus: Vrid/forma objektet—stygnvinkeln påverkar hur satinen reflekterar ljus och därmed “glansen”.
3. Sätt täthet: Utgå från 0,40 mm (videons standard för solid täckning med 40 wt tråd).
   • Tolkning: Ca 0,4 mm mellan varje zigzag-slag.
   • Visuell kontroll: Ser du tydliga “glipor” ner till bakgrunden i förhandsvisningen är tätheten för låg.
4. Testa glesare täthet för effekt: Videon visar 1,5 mm för att demonstrera hur glipor uppstår—det kan användas medvetet för öppnare skuggning, men inte för solida ytor.

Checkpoints:

• Zooma in: du ska se “dragspels-zigzagen” från räls till räls.
• Tänk material: satinen ska bli jämn och lätt upphöjd, inte “tunn och genomskinlig”.

Förväntat resultat:

• Rena kanter (perfekt för text och konturer).
• Hög glans tack vare längre trådsegment.

Två satinsömsregler från videon (och varför de finns)

Videon ger tydliga breddgränser—de är värda att memorera:

• Minsta satinbredd: 1 mm (absolut minimum).
• Största satinbredd: 12 mm (absolut maximum).

Varför det spelar roll:

• För smalt: kan bli kompakt och hårt, och små kolumner är känsliga för trådspänning och materialrörelse.
• För brett: ger långa trådbroar som lätt fastnar och kan dra sönder motivet vid användning/tvätt.

Auto Split: säkerhetsnätet för bred satin

Behöver du bredare än 12 mm? Tvinga inte fram en lång satin. Slå på Auto Split.

• Videon visar Auto Split med en kvalitets-/gränsinställning där satiner längre än 7 mm delas upp.
• Det betyder i praktiken: “Om ett stygnsegment blir för långt, lägg ett extra nålnedslag i mitten för att fästa ner tråden.” Du behåller satin-känslan men minskar risken för att tråden fastnar.

Notis: Auto Split hjälper mycket, men kontrollera alltid i simulatorn hur delningen hamnar i kurvor och spetsar så att du inte får oönskade “hack” i glansen.

Inspänning + satin: där rynkor och ramavtryck uppstår

Satinsöm drar materialet inåt när den syr (pull). Om tyget inte sitter stabilt i broderiramen kan du få veck runt kolumnen.

Ramavtryck-dilemmat: För att motverka rynkor drar många åt skruvringar hårt, vilket kan ge märken från ramen på känsliga material.

Praktisk väg framåt:

1. Teknik: Spänn jämnt—tyget ska vara sträckt som en trumma, men inte utdraget.
2. Verktyg: Om du ofta broderar på känsliga plagg kan magnetiska broderiramar ge jämnare tryck och minska risken för ramavtryck jämfört med att “över-skruva” en traditionell ram.
3. Repetition i produktion: För återkommande jobb kan en magnetisk inspänningsstation för broderi hjälpa dig att spänna på samma plats varje gång och minska omtag.

Tatami/fyllnad: struktur och baser

Tatami/fyllnad är i grunden raksöm lagd i rader för att täcka en yta. I videon beskrivs fyllnader som “basisten i bandet”—du märker dem knappt när de är rätt gjorda, men de bär upp allt annat.

Steg för steg: använd fyllnad för täckning och textur

Kärnaktivitet: Lägg en fyllnad och utforska mönster.

1. Välj formen: Applicera Tatami/Fill på en sluten yta.
2. Bläddra i Fill Pattern: Byt från “Smooth” till andra texturer (videon nämner t.ex. “Brick Wall” och “Snake Skin”).
3. Justera täthet: Samma logik som satin—tätare ger mer täckning.
4. Justera stygnlängd: Påverkar hur “glansig” och hur robust ytan blir, samt hur tydligt mönstret framträder.

Checkpoints:

• Se till att fyllnadens riktning inte konkurrerar med satin ovanpå—kontrast i vinkel gör att detaljer syns bättre.
• Kontrollera täckning i förhandsvisning: om underlaget lyser igenom behöver du tätare inställning eller annan stabilisering.

Förväntat resultat:

• En jämn, stabil färgyta.
• En bas som hjälper till att “låsa” materialet innan du lägger detaljer.

Beslutsflöde: välj stygnfamilj + tänk stabilisering

Använd den här logiken innan du digitaliserar eller ställer upp jobbet:

1. Är det en tunn linje eller detalj?
   • Ja → Raksöm
     • Behöver du mer “tyngd”? → Bean Stitch
     • Vill du ha redwork-känsla? → Dubbel raksöm
2. Är det en kant, text eller ren kontur (< ca 10 mm bred)?
   • Ja → Satinsöm
     • Blir segmenten långa? → Slå på Auto Split (videon visar delning runt ~7 mm) för att minska risken att tråden fastnar.
3. Är det en stor yta/bakgrund?
   • Ja → Tatami/Fyllnad
     • Vill du ha textur (t.ex. päls-känsla)? → Välj ett riktat mönster i Fill Pattern.
4. Är materialet lätt att deformera (tunna t-shirts, stretch)?
   
   Viktigt

   använd fyllnad som bas där det behövs och välj stabilisering som passar materialet. Undvik att dra ut tyget vid inspänning.

Kommentar-drivet “se upp”: naturlig päls

En tittare frågade vilket stygn som passar bäst för att få hundpäls att se naturlig ut. Svaret ligger ofta i hur du använder fyllnad och riktning.

• Metod: Testa fyllnadsmönster som ger mer “organisk” struktur (t.ex. päls-liknande preset i Fill Pattern).
• Riktning: Dela upp pälsen i flera objekt med olika stygnvinklar så att det följer pälsens växtriktning.
• Detalj: Lägg selektiva raksömmar ovanpå för t.ex. morrhår och små strån.

Kombinera stygn för mer avancerade resultat

Professionell digitalisering handlar sällan om “magiska verktyg”—det handlar om att stapla de här tre byggstenarna smart.

Exempel 1: Redwork-häst (effektivitet)

Redwork-exemplet är en lektion i pathing. Det är planerat så att maskinen syr nästan utan hopp och trim.

• Varför är det bra? Lågt stygnantal och snabb körning. Videon nämner cirka 2 000 stygn.
• Checkpoint: I simulatorn ska linjen flyta som handskrift, inte hoppa runt mellan delar.

Exempel 2: Konstnärlig raksöms-lagerläggning (uttryck)

Det abstrakta “horseman”-exemplet använder raksöm i flera färger och får stor visuell effekt med låg stygnmängd (videon nämner 3 600 stygn).

Exempel 3: Satin-skuggning + raksömsdetaljer (anime-öga)

Här syns en tydlig lagerprincip:

1. Bas: Tatami/fyllnad (t.ex. vit/iris-bas).
2. Skuggning: Satiner med justerade inställningar för att skapa djup.
3. Detalj: Raksöm för skarpa linjer (fransar, pupill, konturer).

Produktionsflöde: hobbyläge vs verkstadsläge

Vid enstaka presenter är effektivitet mindre kritisk. Men vid 50 plagg blir varje minut dyr.

Effektivitetsstegen:

1. Kompetens: Optimera pathing för att minska trim och hopp.
2. Verktyg: Om laddning/inspänning är flaskhalsen hjälper en inspänningsstation för broderi dig att standardisera placering och minska sned-inspänningar.
3. System: För standardloggor (t.ex. vänster bröst) kan ett mallbaserat hoop master inspänningsstation för broderi-flöde minska mätning och omtag.
4. Maskin: När du når gränsen för en enkelnålsmaskin kan en flernålsbroderimaskin minska stillestånd för trådbyten och öka kapaciteten.

Förberedelser

Digitalisering är “programarbete”, men snyggt resultat kräver fysisk förberedelse. Här är en kort pre-flight för att minska strul.

Förbrukningsvaror & kontroller (sånt nybörjare ofta missar)

• Nål: Är den vass och rätt typ? Slö nål kan ge hoppstygn och problem i täta partier.
• Tråd: 40 wt är standard i videon. Säkerställ att övertråd/undertråd är balanserade.
• Maskinunderhåll: En maskin som behöver service/olja kan ge ljud, spänningsproblem och ojämn söm.

Kommentar-drivet: filformat och maskinkompatibilitet

Tittare frågade om format som .JEF och .PES. I kommentarerna bekräftas att Embroidery Legacy Digitizing Software kan skapa .PES för Brother-maskiner.

• Kompatibilitetsnotis: Om du är Brother-användare och tittar på magnetiska broderiramar för Brother, kontrollera alltid exakt maskinmodell och fäste—ramfästen kan skilja även inom samma varumärke.

Checklista (hoppa inte över)

• Nål: Ny och anpassad för materialet?
• Undertråd: Räcker undertrådsspole för hela motivet?
• Stabilisering: Anpassad efter tyg (stretch vs vävt).
• Broderiram: Rätt storlek med marginal runt motivet.
• Fri gång: Kontrollera att inget tar i ramen under körning.

Setup

Steg för steg i programmet

1. Fördela stygnfamiljer: Mappa motivets delar till raksöm, satinsöm eller fyllnad.
2. Ställ in raksöm:
   • Stygnlängd 2,5 mm som start.
   • Välj stil (enkel/dubbel/bean) efter effekt.
3. Ställ in satin:
   • Täthet 0,40 mm som bas för solid täckning.
   • Kontrollera bredd (håll dig inom videons riktlinjer: minst 1 mm, max 12 mm).
   • Slå på Auto Split när segmenten blir långa (videon visar delning runt 7 mm).
4. Ställ in fyllnad:
   • Välj Fill Pattern.
   • Justera täthet och stygnlängd efter önskad struktur.

Setup-checklista (program → maskin)

• Täthet: Inga objekt är oavsiktligt för glesa (glipor) eller för täta (onödigt hårt).
• Simulator: Kör igenom sömsimulering för att se hopp, trim och långa trådar.
• Export: Spara i rätt format för din maskin (.DST, .PES, .JEF osv.).

Körning

Här avgörs allt. Lämna inte maskinen direkt i starten.

Steg för steg: provkörning

1. Sy alltid ett prov: Samma typ av tyg och stabilisering som slutjobbet.
2. Titta på första lagret: De första hundratals stygnen visar snabbt om materialet rör sig eller om spänningen är fel.
3. Kontrollera baksidan: Undertråden ska ligga balanserat—inte dominera och inte försvinna helt.
4. Pausa efter basen: När fyllnaden är klar, kontrollera om det börjar rynka. Om ja: stoppa och åtgärda stabilisering/inspänning innan du syr vidare.

Checkpoints & förväntat resultat

• Raksöm: Ingen lös loopning på ovansidan.
• Satinsöm: Rena kanter, inga tydliga glipor.
• Fyllnad: Plant och jämnt utan “våfflig” yta som tyder på att tyget rört sig.

Checklista vid start

• Trådväg: Tråden sitter korrekt i spänningsenheterna.
• Ramfäste: Broderiramen är låst ordentligt i maskinarmen.
• Plaggkontroll: Inget tyg ligger vikt under ramen (klassikern: man syr ihop tröjan).

Kvalitetskontroll

Så här känns “bra”

• Känsla: Brodyren ska vara följsam, inte onödigt stel.
• Kanter: Satinkanter ska möta fyllnad utan glipor.
• Baksida: Rent utan stora trassel.

Effektivitetskontroll (för dig som kör jobb)

Vid prissättning är stygnantal bara halva sanningen—resten är arbetstid. Om du lägger 5 minuter på att spänna och 5 minuter på att sy har du halverat din marginal.

• Justering: Verkstäder använder ofta system som hoopmaster inspänningsstation eller magnetramar för att korta ner inspänningstiden och minska omtag.

Felsökning

När något går fel: börja alltid med det fysiska (maskin/tråd/material) innan du ändrar digitaliseringen.

Särskild notis om rynkor

Om motivet ser perfekt ut i programmet men rynkar i verkligheten är det oftast stabilisering och/eller inspänning i broderiram som är boven.

• Åtgärd: Se till att materialet ligger stabilt mot stabiliseringen och att ramen håller jämnt.

Resultat

Du kan förenkla nästan varje digitaliseringsproblem genom att ställa en fråga: “Ritar jag en linje, bygger jag en kant, eller fyller jag en yta?”

• Raksöm: pennan—linjer och detaljer. Utgå från ca 2,5 mm stygnlängd och anpassa i kurvor.
• Satinsöm: markern—kanter och text. Håll dig inom 1–12 mm bredd och använd 0,40 mm täthet för solid täckning.
• Tatami/fyllnad: rollern—stora ytor och bas. Bygger stabilitet och kan ge textur via Fill Pattern.

När du kombinerar de här byggstenarna medvetet—och respekterar materialets och maskinens gränser—slutar du “kämpa mot maskinen” och börjar producera broderi med proffskänsla.

Om du fastnar i ett specifikt fall (t.ex. att satinen lätt fastnar eller att fyllnaden inte täcker), gå tillbaka till tre saker: breddgränser, täthet och hur stabilt materialet sitter i broderiramen. Lycka till i verkstaden!